Av Karin Dahlberg

Jag var så lycklig när jag hade köpt dig.
Du var min första nya cykel.
Röd med tre växlar och allting.
Förut hade jag bara haft sådana som andra haft före mig, halvt utslitna.

Men det blev bara en sommar som jag fick använda dig.
Jag började bli trött, orkade inte med minsta uppförbacke.
Till slut kunde inte jag inte gå och hålla i dig ens.
Jag trodde det var "övergångs åldern" som spökade.
Men jag fick beskedet, mina leder började bli som en 80-årings.
(Jag hade fått akut artros i mest alla leder.)
Det var svårt att acceptera, när man som jag "gått an" med allt möjligt
både på jobbet och hemma.

Varje sommar tittar jag på dig, du lika blank och fin som vanligt.
Jag hoppas att du förlåter mig, när jag med ilska i kroppen har velat 
kasta dig i närmsta soptunna.

 
Den lilla scenen.

Nu måste jag bekänna något för dig.

Jag har skaffat mig en annan.

En röd och svart snöskoter.
Jag som varit emot dessa "odjur".
Den luktar inte lika gott som du, det ska du veta.
Men.......
Den tar mig ut på de vita vidderna när vårsolen kommer.
Till fjällsjöarna och skogarna där jag har mina rötter.

Den har gett mig lite frihet åter.

När det blir sommar igen skall jag i alla fall ta ut dig på gården
och prova på en åktur.

Det kanske kan gå en dag.

----------------------------------------------------------------------------------------

Elisabeth Bergqvist,teaterpedagog och Karin Dahlberg, 
författarinna till Den Röda Cykeln.